Om fyrtio dagar lämnar jag Minnesota, om fyrtionio dagar lämnar jag USA. 
Även fast man försöker att inte tänka så mycket på det, man försöker leva i stunden istället så är det ett ämne som inte går att undvika. Det går så sinnesjukt fort nu. 
För tre dagar sedan var det ett år sedan jag startade den här bloggen. Jag började skriva om hur exalterad jag var och jag hade ganska nyligt fått min placering i Minnesota och jag drömde mig bort om hur allting skulle vara. 
Det här året har helt klart varit en fantastisk upplevelse som jag kommer bära med mig resten av livet och jag är så innerligt tacksam för den. Dock kan jag inte annat än att sitta och skratta när jag tänker tillbak på hur lite jag visste om vad som skulle komma för hur mycket jag än googlade och samlade ihop varenda lilla smula av information om stället jag nu bor i så var det helt annorlunda än vad jag trodde det skulle vara. 

När jag for så trodde jag helt ärligt att jag skulle hamna ute i en liten by och gå på en skola med bara några hundra elever, och trots det var jag ju astaggad liksom, jag skulle till USA!

Och nu sitter jag här på mitt rum, bara tjugo minuter från the Twin Cities och imorgon går jag till mitt High School med cirka 3000 elever (mer än tre gånger så stor som min svenska skola) och som även är klassad som en av de bästa public High Schools i Amerika. Haha så sjukt hur fel jag hade. 

Dessa sista veckorna (har ju bara 5 helger kvar från och med imorgon!!!) ska jag umgås med alla de fina människorna som jag fått lära känna här. 
När man kom hit ville man bara testa allting, se allting och göra allting men just nu så handlar det mer för mig om att ta vara på tiden med dessa människor för när jag står på svensk mark om 49 dagar vet jag inte när vi kommer ses igen-om vi någonsin kommer träffas igen. 

Men hur mycket jag än gillar min tillvaro här så får jag även fjärilar i magen av bara tanken på Sverige igen. 
Ska bli så kul att få träffa alla igen, bo med min familj och bara få återgå till vardagen. 
Är ibland nästan som att alla nya intryck här blir för mycket och en "normal vardag" lockar mer.
För oavsett hur lätt och kul det verkar så innebär ett utbytesår även många påfrestningar och utmaningar men om det är värt det? HELT KLART.