Svar: Åh tack så mycket!
Nej egentiligen gör jag inte riktigt någonting. Använder min Canon 1100D vilket fungerar mer än bra nog, sen så brukar jag ibland ändra kontrasterna lite i Picasa 3!:) 

Den här texten beskriver så sjukt mycket, den beskriver iprincip varje tanke som flugit genom mitt huvud, varje känsla, varje glädje och oro. Vet att den är väldigt lång men om du är utbytesstudent eller ska åka som utbytesstudent råder jag dig starkt att läsa den, it's worth it! Vem som än skrev den, tack! 

A year has passed and now we stand on the brink, of returning to a world where we are surrounded by the paradox of everything and yet nothing being the same.
In a couple of weeks we will reluctantly give our hugs and, fighting the tears, we will say goodbye to people who were once just names on a sheet of paper to return to people that we hugged and fought tears to say goodbye to before we ever left.
We will leave our best friends to return to our best friends.
We will go back to the places we came from, and go back to the same things we did last summer and every summer before.
We will come into town on that same familiar road, and even though it has been months, it will seem like only yesterday.
As you walk into your old bedroom, every emotion will pass through you as you reflect on the way your life has changed and the person you have become.
You suddenly realize that the things that were most important to you a year ago don't seem to matter so much anymore, and the things you hold highest now, no one at home will completely understand.

Who will you call first?
What will you do your first weekend home with your friends?
Where are you going to work?
Who will be at the party Saturday night?
What has everyone been up to in the past few months?
Who from school will you keep in touch with?
How long before you actually start missing people barging in without calling or knocking?

Then you start to realize how much things have changed, and you realize the hardest part of being an exchange student is balancing the two completely different worlds you now live in, trying desperately to hold on to everything all the while trying to figure out what you have to leave behind.

We now know the meaning of true friendship.
We know who we have kept in touch with over the past year and who we hold dearest to our hearts.
We've left our worlds to deal with the real world.
We've had our hearts broken, we've fallen in love, we've helped our best friends overcome eating disorders, depression, stress, and death. We've lit candles at the grotto and we've stayed up all night on the phone just to talk to a friend in need.
There have been times when we've felt so helpless being hours away from home when we know our families or friends needed us the most, and there are times when we know we have made a difference.
Just weeks from now we will leave.

Just weeks from now we take down our pictures, and pack up our clothes.
No more going next door to do nothing for hours on end.

 

We will leave our friends whose random e-mails and phone calls will bring us to laughter and tears this summer, and hopefully years to come.
We will take our memories and dreams and put them away for now, saving them for our return to this world.
Just weeks from now we will arrive.
Just weeks from now we will unpack our bags and have dinner with our families. We will drive over to our best friend's house and do nothing for hours on end.
We will return to the same friends whose random emails and phone calls have brought us to laughter and tears over the year.
We will unpack old dreams and memories that have been put away for the past year.
In just weeks we will dig deep inside to find the strength and conviction to adjust to change and still keep each other close.
And somehow, in some way, we will find our place between these two worlds.
In just weeks.
Are you ready?....

Prom igår var fantastiskt kul. 
Vi började med middag, sedan tog vi bilder men hade lite för ont om tid då man var tvungen att anlända till dansen innan klockan åtta om man ville bli insläppt så vi fick ta de flesta bilderna på parkeringen utanför istället men vad gör det om tusen år.

Dansen var min favoritdel då den var väldigt bra gjord och vi dansade bokstavligen nonstop i timmar och det var så sinnesjukt varmt där inne så tror vi alla var sjöblöta när dansen var slut (heh ja väldigt fräscht). 

Begav mig sedan till Vitoria där jag spenderade natten och nästan hela söndagen då Pippe åkte hem idag så var lite sorgligt att behöva säge hejdå till honom. Men är ju ändå aldrig ett hejdå utan bara ett vi ses!

 

Sitter i alla fall atm och tittar på Billboard galan medans jag går igenom alla prom pictures. 
Dem kommer läggas upp här inom kort!

Sitter for tillfallet I Vitorias rum och vantar pa att hon ska duscha klart och sedan drar vi ut pa middag med hennes familj och slakt. Grymt kul ska det bli,. Ha en fin kvall alla fina!
Och btw, hur gulligt ar inte iPhone skalet jag fick av Vitoria!!(hon har uppgraderat till femman sa hon kan inte anvanda det langre)Ohana!

Herre min ge vilken helg. Har bara varit hemma i några få timmar totalt och den här kommande veckan verkar bli ungefär lika galen. Är ju bara ungefär en månad kvar nu så varenda lilla helg här framöver är iprincip redan schemalagd och bokad! oiskiboiski säger jag bara.

 

Idag så kom i alla fall Cat och hämtade mig och sedan for jag, hon, Johanna (och även Cat's äldre syster en stund) och shoppade Prom klänningar. Min är nu hittad så på tisdag så blir det att leta smycken och skor.

Efter turen på Mall of America for vi till Ridgedale (annat mall) och var där tills butikerna började släcka lyserna då vi promenerade över till en restaurang där vi åt Thailändskt. Inte illa det inte. 

Nu ska jag borsta gaddarna och krypa ner framför Safe Haven innan jag somnar.

God natt Sverige! (Eller är det godnatt?ojoj tänka säg att till och med de mest simpla orden blir så svåra..haha)

 

Om fyrtio dagar lämnar jag Minnesota, om fyrtionio dagar lämnar jag USA. 
Även fast man försöker att inte tänka så mycket på det, man försöker leva i stunden istället så är det ett ämne som inte går att undvika. Det går så sinnesjukt fort nu. 
För tre dagar sedan var det ett år sedan jag startade den här bloggen. Jag började skriva om hur exalterad jag var och jag hade ganska nyligt fått min placering i Minnesota och jag drömde mig bort om hur allting skulle vara. 
Det här året har helt klart varit en fantastisk upplevelse som jag kommer bära med mig resten av livet och jag är så innerligt tacksam för den. Dock kan jag inte annat än att sitta och skratta när jag tänker tillbak på hur lite jag visste om vad som skulle komma för hur mycket jag än googlade och samlade ihop varenda lilla smula av information om stället jag nu bor i så var det helt annorlunda än vad jag trodde det skulle vara. 

När jag for så trodde jag helt ärligt att jag skulle hamna ute i en liten by och gå på en skola med bara några hundra elever, och trots det var jag ju astaggad liksom, jag skulle till USA!

Och nu sitter jag här på mitt rum, bara tjugo minuter från the Twin Cities och imorgon går jag till mitt High School med cirka 3000 elever (mer än tre gånger så stor som min svenska skola) och som även är klassad som en av de bästa public High Schools i Amerika. Haha så sjukt hur fel jag hade. 

Dessa sista veckorna (har ju bara 5 helger kvar från och med imorgon!!!) ska jag umgås med alla de fina människorna som jag fått lära känna här. 
När man kom hit ville man bara testa allting, se allting och göra allting men just nu så handlar det mer för mig om att ta vara på tiden med dessa människor för när jag står på svensk mark om 49 dagar vet jag inte när vi kommer ses igen-om vi någonsin kommer träffas igen. 

Men hur mycket jag än gillar min tillvaro här så får jag även fjärilar i magen av bara tanken på Sverige igen. 
Ska bli så kul att få träffa alla igen, bo med min familj och bara få återgå till vardagen. 
Är ibland nästan som att alla nya intryck här blir för mycket och en "normal vardag" lockar mer.
För oavsett hur lätt och kul det verkar så innebär ett utbytesår även många påfrestningar och utmaningar men om det är värt det? HELT KLART.